Hon som trott på mig när jag själv inte gjort det
Har precis gråtit mig igenom Svenska Hjältar galan. Känns så fint speciellt i dessa tider att se att det finns sådana eldsjälar och goda människor där ute, som på olika sätt försett världen med lite mera kärlek. Känner mig hoppfull och inspirerad. Jag vill också inspirera.
På tal om hjältar. Så känner jag en. En person jag beundrar otroligt mycket, som inspirerar och motiverar mig varje dag. Och så har det alltid varit. Alla de gånger jag tvivlat på mig själv och min förmåga har hon trott på mig. Varenda ide och varje ny grej jag hoppat på och emellan har hon stöttat mig. För henne har det aldrig funnits något som jag inte klarar av. Jag har känt mig underlägsen andra många gånger, men alltid varit en vinnare i hennes ögon. Alltid känt mig som en vinnare i närheten av henne.
Jag fick växa upp med att ingenting är omöjligt och att problem är något man löser, och för det är jag evigt tacksam. Jag vågar lova att jag varken hade varit den jag är eller där jag är idag om det inte vore för henne. Den finaste gåvan man kan ge ett barn, är konsten att tro på sig själv och sitt eget värde. Och trots att jag brottats med ett självförtroende kört i botten så har det alltid, alltid funnits där inom mig, den där vetskapen om att jag är bra. Att jag kan. Det har för mig varit en självklarhet i livet och jag har bara åkt med, men med tiden och åldern har jag lärt mig sätta ord på och insett hur stor betydelse detta haft för mig. Vikten av att bli sedd, älskad och trodd på oavsett. Jag är en stark tjej som står här idag, på mina egna ben. Och jag önskar att jag kommer vara en lika stor förebild för mina framtida barn, som min mamma är för mig.
Den dagen jag får för mig att skriva en bok, ska jag tillägna den till mamma, en av dem som alltid uppmuntrat mig till att skriva <3